stop


jag är mätt på den här världen och framför allt på mig själv.
jag är uttårkad på det mest al dagar ser liklaa ut
lika tråkiga och mörka det har inget alls med mitt umgänge att göra.
utan mer på mig själv allt jobbigt sätter sig på mig och jag
blir inte av med det och tror inte det försivnner förns det verkligen händer
nått nytt som förvånar mig på riktigt.
jag har hamnat i en jobbig period när verkligen inget
är fullt så bra som jag vill eller allt kan inte bli perfekt och det vet jag såväl om .
folk är så oerhört falska och fega heregud jag orkar inte.
jag irriterar upp mig själv så lätt på saker som inte gjort
 förut jag känner inte igen mig själv.
jag vill inte gå och irriterar upp mig på saker och ting
hela tiden som inte rör mig så vidare mycket.
men alla är så persektlösa och gör precis som dom vill.
 det finns förguds skull ingen gräns på nått.
en kniv i ryggen är vad man ungefär får.
jag skulle vilja skrika ur mig allt verkligen allt och gör allt rätt.
jag skulle så gärna vilja ha min riktiga farmor tillbaka som jag alltid
ringde när jag var liten och ledsen hon förstod mig så fruktansvärt bra.
men nu tappar jag henne bara mer och mer vilket svider så förbannat.
jag behöver henne nu men det kan jag så vidare drömma om.
hon kommer knappt ihåg mig eller nått överhuvud taget.
aja nu ska jag inte gräva ner mig i det här.
jag tycker inte ett dugg synd om mig själv om det är det ni får ut av det här.
men det är så skönt att hälla ut sina känslor över tangentbordet för en stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0